onsdag 13 juni 2012

Formtopp och dietslut

Så var det äntligen dags för slutet på min fyra månader långa diet. Började som bekant i vad jag tyckte var god tid, för att slippa förlora muskelmassa. Mot slutet av dieten kändes det som att man kunde ha lagt i överväxeln lite tidigare. Ska jag vara petig hade jag nog runt två kilo till att tappa när det var dags för formtoppen. Slutade hur som helst på 89 kg och startvikten var som sagt 105, så en viktminskning på 16 kg. De flesta tror nog inte att de har så mycket att tappa men ska allt underhudsfett och vätska bort så blir det onekligen en hel del. Jag saknar min massa och att inte kunna lyfta riktigt samma vikter längre men samtidigt så var det en utmanande och intressant resa jag gav mig in på för att nå det här målet. Det är också betydligt enklare att springa och utöva andra idrotter än under bulkvikten.

Sista veckan började jag med en så kallad ”fyllning” för att sedan avsluta med en ”tömning”. Det innebär att man vid fyllningen dricker runt sju liter vatten per dag, i princip nollar kolhydraterna och bara äter proteiner. Vätskan fungerar givetvis urindrivande och det blir många besök på toaletten ;)
När tömningen ska ske slutar man dricka vätska. Kroppen är då så van att få i sig stora mängder vatten att den fortsätter att producera urin. Man lurar således kroppen att pinka ut all vätska. Detta gör man för att muskeldefinitionen ska bli än mer tydlig. Ungefär som att magrutorna alltid syns på morgonen när man går upp, för att kroppen då bär på lite vätska. Sen är det dags för en kolhydratsfyllning. Man äter energirik kost som är laddad med kolhydrater. Den då svältfödda kroppen suger åt sig och fyller glykogendepåerna, vilket gör att man får en mer fyllig fysik igen. Då äter man riskakor med nutella på, kexchoklad, unnar sig potatis till kycklingen osv. Det var här jag missade lite. Borde ha börjat min kolhydratsfyllning betydligt tidigare för att maxa trycket. Såg nog mer imponerande ut dagen efter då jag fyllt på ordentligt.

Att tidigare i veckan ha tränat utan kolhydrater i kroppen var en märklig känsla. Man lyfte vikterna men musklerna hängde slaka och man fick ingen pump. Där har ni svart på vitt hur viktig kosten är för träning. Så när så formtoppen väl ägde rum så hade jag alltså tömt mig på vätska, ätit lite kolhydrater under veckan och försökt fylla mig med godis och annat sött inför plåtningen. Det gick hyfsat får man väl säga. Som första riktigt hårda deff får man väl klassa det som godkänt. Ett tredjedels år, fyra månader, 16 veckor utan glass, godis, öl, chips och skräpmat har nått sitt slut. De flesta brukar ta så kallade ”ätardagar” där de trycker i sig massa onyttigt för att orka med men min vana trogen körde jag på ”allt eller inget”-konceptet.
När nu dieten avslutats har jag varit på Sweden Rock Festival och under fyra dagar inmundigat allt jag inte fått under de här fyra månaderna. Minst sagt en härlig känsla. "Levt lite" som en god vän skulle uttryckt det. Men jag skulle inte vilja ha det här ogjort. Jag är nöjd med resultatet och gillar att utmana mig själv. Det är nog så det är, vissa människor vill glida på en räckmacka genom livet och andra behöver utmaningar. Något som pushar dem. Något att sträva emot. Om allting är lätt i livet tror jag att du blir vek och oförmögen att möta motgångar. Om du vill se vad du är kapabel till är det här ett sätt att testa dig själv och se vad du är gjord av.

“No citizen has a right to be an amateur in the matter of physical training. What a disgrace it is for a man to grow old without ever seeing the beauty and strength of which his body is capable." – Socrates





Efter plåtningen blev det burgare. Sweet!