tisdag 27 mars 2012

En bra träningspartner är värd sin vikt i guld!

Vi har hört klyschorna förr: ”Ensam är stark”, ”Själv är bäste dräng” och ”Du är din egen lyckas smed” och det ligger givetvis något i det, men en riktigt bra träningspartner är ovärderlig när det kommer till gymträning.
En bra träningskompis är någon som pushar dig när du tror att du inte orkar mer, som motiverar dig när du är trött och sliten, som förmår dig att klara mer än du någonsin hade trott. Alla mina personbästa resultat har skett tillsammans med en bra träningspartner. Det är ytterst få människor som går in på gymmet, lägger sig under skivstången och maxar 180kg i bänk för första gången själva. Är man själv är chansen större att man fegar och kör på säkra kort. Man kör inte den där sista repetitionen för chansen finns att man blir liggandes med stången på bröstet och antingen får vicka av vikterna eller rulla 120kg över mer… låt oss säga ”känsliga” områden. Och news flash: det är den där sista repetitionen som får muskeln att växa.

Vi har alla varit med om att vikterna plötsligt känns 30 % lättare så fort kompisen bakom bara lägger händerna under stången, att man klarar två reps mer när han bara nuddar i vikten. När jag gjorde militärtjänst sa ett befäl: ”Ni klarar 50 % mer än ni själva tror och 80 % mer än er morsa tror!” Och det ligger det något i. Har du en bra träningspartner kan han eller hon locka fram de där sista procenten och få dig att uppnå stordåd. Men den mentala biten är precis lika viktig. De dagar man känner sig trött, sliten och helst bara vill lägga sig på soffan och glo på tv som alla andra, kan en bra träningspolare ta dig i kragen, släpa dig till gymmet och klämma ur dig ett riktigt bra pass. När han känner sig omotiverad gör du självklart detsamma för honom. Det är ett tagande och givande. Att man sedan har dubbelt så kul när man tränar med en kompis är bara en av otaliga fördelar.

Det här inlägget tillägnas alla fina vänner jag haft privilegiet att ha tränat med genom åren. Ni vet vilka ni är.

Jag och Vlade 2011 på KAK, där allt började en gång i tiden. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar