Träningsmusik

Musik har alltid varit viktigt i mitt liv. Ända sedan tidig ålder har det varit ett av mina absolut största intressen. Jag har lyssnat, recenserat och spelat själv. Musikens roll när det kommer till träningen är också obestridd. En medryckande och inspirerande låt kan lyfta ett tråkigt och segt träningspass och du kan få energin och motivationen till att prestera bättre.

Det är självklart individuellt vad man tycker är inspirerande musik och det finns egentligen inget rätt eller fel. Tycker du att Slipknot, Britney Spears eller en talskiva med Herman Lindqvist är inspirerande så kör på det som funkar för dig.

Det finns givetvis forskning i ämnet och när jag läste idrottsvetenskap på universitetet fick vi kunskap i vilken typ av musik som lämpade sig för olika typer av arbete. Föga förvånande lämpade sig dansmusik som House eller Techno (används det begreppet fortfarande) sig väl för konditionsträning, tyngre hårdrock för styrketräning och lugnare musik som exempelvis Enya till avslappning. Egentligen spelar det inte någon större roll vilken typ av musik det är så länge som det är rätt bpm. BPM är kort för Beats Per Minute och är något som förklarar hur snabbt tempot i musiken är. Tempot skall alltså vara snabbare för konditionsträning, tyngre för styrketräning och lugnare för avslappning.

Men så länge du hittar musik som inspirerar dig och du känner att det ger dig den där extra knuffen i träningen så är det bara att köra på.

Nedan finns några låtar som alltid funkar för mig. Nu pluggar jag i hörlurarna i iPhonen och beger mig mot gymmet.

Ha en fin helg gott folk! J

                                                                   Bodies

Biggest the best

                                                                      Number 1
                  

Vem vill vara som alla andra?

Vad man trivs med, vilka hobbys eller intressen man har är väldigt individuellt. Hur en person trivs med att spendera sin vardag kan variera otroligt mycket från en annan, huvudsaken är att man kan respektera varandra och att man får ut något av det man gör.

Personligen tränar jag för tillfället sex dagar i veckan. Every day is training day skulle man kunna säga. Det trivs jag med men det verkar vara något som sticker i ögat på vissa personer. Alla vi som tränar i en sådan här utsträckning råkar förr eller senare ut för sånt här. Folk som säger ”Måste du träna jämt?”, ”Kan du inte vara som vanligt folk?” It goes on and on and on…

Antar att det är någon form av jantelag. Man får fan inte vara annorlunda. Man ska inte tro att man är något. Om du vill parkera arslet i soffan efter arbetsdagen är det inget som berör mig, men gnäll inte på mig för att jag vill göra något annat! 

Men det här är egentligen något som alla dedikerade eller passionerade människor får uthärda, oavsett vad de sysslar med. Är du en duktig musiker så måste folk förstå att du behöver öva, repa eller spendera tid med bandkamrater och skriva låtar. Det tar tid att bli bra på något, det är inget man blir över en natt. Har du ett intresse som du verkligen brinner för och går in för det till 100 %, så kan du samtidigt ge dig fan på att det är någon som stör sig.

Men vet du vad? Skit i de där människorna. Småaktiga människor finns det gott om i världen. Omge dig istället med människor som är positiva, som skänker energi istället för suger ut den, som förstår dig men framförallt som respekterar dig för den du är. Det är människor som du min vän, som åstadkommer något med sitt liv, som producerar ett vackert musikstycke, som blir en duktig fotbolls eller hockeyspelare, en framstående konstnär eller ett föredöme för andra. Skitsnackarna kommer inte att ha någonting som gör dem värda att minnas.

Vem vill vara som alla andra? Var dig själv! 

   

Size matters

Det tråkiga med att gå på diet är att nedskärningen på kolhydrater som energikälla medföljer att man ofta tappar i styrka och storlek. Men man får se slutmålet som det viktiga. Många gånger kan en person tappa tio kilo men ändå se större ut efter dieten i och med att musklerna blir mer framträdande och definierade. ”Deff” används just för att beskriva den process som man går igenom då man sänker sitt energiintag och går ner i vikt med avsikt att göra musklerna mer definierade. Nu för tiden är ordet så pass vedertaget att det används (något felaktigt) av i princip alla som vill gå ner i vikt eller bantar. Dess motpol är ”bulk”, något som man oftast ägnar sig åt under vinterhalvåret. Under bulken går man upp i vikt, äter mer i avsikt att bli starkare och bygga så mycket muskler som möjligt. Resultatet blir då att man får en mer ”bulkig” fysik. Grundprincipen för viktökning eller minskning är egentligen otroligt simpel: Vill du gå upp i vikt så konsumera fler kalorier än du gör av med, vill du gå ner i vikt så gör av med fler kalorier än du stoppar i dig. Svårare än så är det inte.

Det är nog mest egot som får sig en törn när man inte längre klarar samma vikter som man gjorde under bulken, att man får ta hantlarna som är ett snäpp mindre. Personligen har jag alltid fått jobba hårdare för att komma upp i vikt än att bli av med den. Alla individer har en idealvikt som deras kropp strävar emot. Vissa väger mer eller mindre än andra. Min idealvikt är betydligt mindre än det jag väger nu så viktminskning är egentligen aldrig ett problem för mig. Jag tycker snarare att det är jobbigt att behöva äta mycket för att behålla vikten, så dieten än så länge har för mig bara varit skön J.

Vikten då. Själv är jag av den åsikt att man inte bör stirra sig blind på vågen. Titta dig i spegeln istället. Är du nöjd med vad du ser där spelar egentligen inte vikten någon som helst roll (om du inte tänkt tävla i någon specifik viktklass dvs.) Det är samma sak som jag brukar råda alla tjejer som viktnojar. Får väl skaffa lite pk-poäng också och understryka att det absolut viktigaste är att du är nöjd med dig själv oavsett hur du ser ut. Men är du hälsosam så mår du bättre, det är fördelen.

Light Weight

Ain´t nuthin´ to it but to do it!

Det var den oförliknelige Ronnie Coleman som yttrade de orden. Och visst fan är det så. Ett träningspass är ungefär 1/24 av din dag så sluta gnälla och ta dig till gymmet! Eller, det behöver inte vara gymmet, ta en promenad, spela tennis en timme eller gör det du mår bra av. Gnäll bara inte om att du inte har tid eller att du är missnöjd över formen, gör något åt det.

Den här veckan har gått riktigt fort. Besiktade Harleyn igår och nu stundar påskhelgen. Det blev rygg idag med Sonny och Mike. Ett bra pass och trots att jag slopat en del kolhydrater så hade jag större delen av styrkan kvar. Kosten ja, det kanske kan vara intressant att ta del av hur man lägger upp kosten för muskelbyggning. Kosten är en lika stor del, om inte större, än själva träningen. Utan rätt kost kommer du inte att se några resultat, eller åtminstone inte i närheten av vad du kunnat åstadkomma med adekvat kost. Jag försöker lägga mig kring 2-3g protein per kroppskilo, så för min del blir det cirka 200-300g protein per dag. Det kan vara svårt att få i sig genom vanlig kost så jag kompletterar med kosttillskott. Måltiden efter träningen är den viktigaste på dagen för mig så då brukar jag försöka äta något proteinrikt som kyckling, lax eller tonfisk.

En dag kan se ut ungefär såhär:

06:00 - Uppstigning. 250g kvarg, 2dl havregryn

09:00 - Gainer

12:00 – Lunch

15:00 – 250g kvarg, 2dl havregryn, frukt

16:00 – PWO (Pre work out- drink)

16:20 - Gympass

17:30 – Gainer efter träningspass

19:30 – Middag (Kyckling, biff, lax eller tonfisk)

22:00 – Proteindrink (kasein som är långsamtverkande protein)

22:30 - Läggdags

En arbetsdag det vill säga, är det en ledig dag så brukar jag ta sovmorgon ;)

Glad Påsk på er! Hoppas ni får en riktigt fin helg! J

Barn Av Vår Tid

Så skrev Nationalteatern på 70-talet. De växte upp i en tid då arbetarrörelsen var väldigt stark och progmusiken tog fart genom band som nämnda Nationalteatern och Hoola Bandoola band med Mikael Wiehe och Björn Afzelius i spetsen. Själv är jag född på 80-talet och växte upp med leksaker som He-Man, Action Force och Battle Beasts. Jag såg filmer med Arnold Schwarzenegger, Sylvester Stallone och Van Damme. Ni vet, actionhjältar som faktiskt såg ut att kunna sparka röv, inte som de bleka motsvarigheter som finns numera. Vem som skulle vinna i en fight mellan Rambo och… tja, Edward i Twilight, behöver vi väl knappast rösta om? Alla människor är på något vis präglade av sin uppväxt, på gott och ont, vare sig de vill erkänna det eller inte. Även om jag bara var ett yngel under 80-talet så är det decenniet som faller mig mest i smaken. Hårdrocken var som bäst då, filmerna, estetiken… ja, det mesta. Alla var på något vis lyckliga på 80-talet. Det var högkonjunktur och låg arbetslöshet. Mina favoritband åkte runt med stora scenshower som var larger than life. Jag fick själv aldrig chansen att se dem eftersom man bara var en parvel då men inspelningar från den tiden vittnar om storslagenheten. Allt var stort och mäktigt. Less is more var ett begrepp de inte höll med om. Sen kom 90-talet med lågkonjunktur, arbetslöshet och grunge. När det kommer till mitt intresse för styrketräning och min fascination för fysisk excellens, kan man säkerligen spåra viss påverkan till barndomens dagar och den tidsanda som rådde när jag växte upp. Vi är alla barn av vår tid antar jag.  

Chuck vare med er.