Formtopp och dietslut

Så var det äntligen dags för slutet på min fyra månader långa diet. Började som bekant i vad jag tyckte var god tid, för att slippa förlora muskelmassa. Mot slutet av dieten kändes det som att man kunde ha lagt i överväxeln lite tidigare. Ska jag vara petig hade jag nog runt två kilo till att tappa när det var dags för formtoppen. Slutade hur som helst på 89 kg och startvikten var som sagt 105, så en viktminskning på 16 kg. De flesta tror nog inte att de har så mycket att tappa men ska allt underhudsfett och vätska bort så blir det onekligen en hel del. Jag saknar min massa och att inte kunna lyfta riktigt samma vikter längre men samtidigt så var det en utmanande och intressant resa jag gav mig in på för att nå det här målet. Det är också betydligt enklare att springa och utöva andra idrotter än under bulkvikten.

Sista veckan började jag med en så kallad ”fyllning” för att sedan avsluta med en ”tömning”. Det innebär att man vid fyllningen dricker runt sju liter vatten per dag, i princip nollar kolhydraterna och bara äter proteiner. Vätskan fungerar givetvis urindrivande och det blir många besök på toaletten ;)
När tömningen ska ske slutar man dricka vätska. Kroppen är då så van att få i sig stora mängder vatten att den fortsätter att producera urin. Man lurar således kroppen att pinka ut all vätska. Detta gör man för att muskeldefinitionen ska bli än mer tydlig. Ungefär som att magrutorna alltid syns på morgonen när man går upp, för att kroppen då bär på lite vätska. Sen är det dags för en kolhydratsfyllning. Man äter energirik kost som är laddad med kolhydrater. Den då svältfödda kroppen suger åt sig och fyller glykogendepåerna, vilket gör att man får en mer fyllig fysik igen. Då äter man riskakor med nutella på, kexchoklad, unnar sig potatis till kycklingen osv. Det var här jag missade lite. Borde ha börjat min kolhydratsfyllning betydligt tidigare för att maxa trycket. Såg nog mer imponerande ut dagen efter då jag fyllt på ordentligt.

Att tidigare i veckan ha tränat utan kolhydrater i kroppen var en märklig känsla. Man lyfte vikterna men musklerna hängde slaka och man fick ingen pump. Där har ni svart på vitt hur viktig kosten är för träning. Så när så formtoppen väl ägde rum så hade jag alltså tömt mig på vätska, ätit lite kolhydrater under veckan och försökt fylla mig med godis och annat sött inför plåtningen. Det gick hyfsat får man väl säga. Som första riktigt hårda deff får man väl klassa det som godkänt. Ett tredjedels år, fyra månader, 16 veckor utan glass, godis, öl, chips och skräpmat har nått sitt slut. De flesta brukar ta så kallade ”ätardagar” där de trycker i sig massa onyttigt för att orka med men min vana trogen körde jag på ”allt eller inget”-konceptet.
När nu dieten avslutats har jag varit på Sweden Rock Festival och under fyra dagar inmundigat allt jag inte fått under de här fyra månaderna. Minst sagt en härlig känsla. "Levt lite" som en god vän skulle uttryckt det. Men jag skulle inte vilja ha det här ogjort. Jag är nöjd med resultatet och gillar att utmana mig själv. Det är nog så det är, vissa människor vill glida på en räckmacka genom livet och andra behöver utmaningar. Något som pushar dem. Något att sträva emot. Om allting är lätt i livet tror jag att du blir vek och oförmögen att möta motgångar. Om du vill se vad du är kapabel till är det här ett sätt att testa dig själv och se vad du är gjord av.

“No citizen has a right to be an amateur in the matter of physical training. What a disgrace it is for a man to grow old without ever seeing the beauty and strength of which his body is capable." – Socrates

Efter plåtningen blev det burgare. Sweet!

Diet-uppdatering!

Sliter på för fullt med dieten och man får faktiskt säga att jag fått en hel del resultat. Vore kanske tråkigt annars ;)
Min tanke var ju att börja tidigt för att gå ner successivt och på så sätt behålla så mycket muskelmassa som möjligt. Går man ner alldeles för snabbt är risken att den förlorade vikten inte bara är fett utan också en portion muskler. Detta ville jag undvika så jag började relativt tidigt. Så här i efterhand kunde jag börjat ännu tidigare men får ändå vara nöjd med resultaten. I skrivandets stund är det sjutton dagar kvar till formtopp så jag hoppas kunna fila till det så bra som möjligt till dess. 

Jag vet att jag skrev i ett tidigare inlägg att man ska lägga mer vikt på hur det ser ut i spegeln än vad som står på vågen men jag måste ändå nämna att viktnedgången från dietstarten till nu mäter exakt tio kilo på hektot. Tio kilo kanske inte låter så mycket för er som kollar på ”Biggest Loser” men på en människa som redan är i hyfsad form så märks det markant.

I helgen var jag på min gode vän Vlades svensexa nere i Göteborg. Jag fick därför ”fuska” lite med maten och käkade lite potatissallad mm. Vi körde paintball i tre och en halv timme, så det får vi räkna som cardio för lördagen. Jag höll mig nykter hela dagen och hade väntat mig de vanliga tillmälena man får utstå om man väljer att avvika från gemene man, som exempelvis: ”Öh, skaru va nykter eller? va fan?! Tönt!” osv. Men jag klarade mig relativt bra, mycket säkert beroende på att jag räknar ett par av dem som var med som nära vänner och att de har full förståelse för den uppoffring jag väljer att göra för träningen och slutmålet. Tyvärr kan det bli annorlunda när man går ut och träffar ”vanligt folk”, om man nu får använda sig av den termen. Många kan ofta kolla snett på den som väljer att avvika från normen.

Igår lagade jag veckans matlådor och just nu är kosten något ensidig. Det blev tre matlådor med lax och potatis samt tre matlådor med tonfisk och couscous. Jag har dragit ner på kolhydraterna ordentligt jämfört med hur det brukar se ut för mig och kör alltid kardiovaskulär träning i form av trappmaskin, crosstrainer eller löpband efter min dagliga styrketräning. För att gå ner i vikt måste man ligga på en kaloriförbrukning som ligger under det energibehov man har, vilket resulterar i att man blir lite trött stundtals. Efter dagens cardio var jag skakig och magen kurrade efter mat, antar att det är ett tecken på att man gör rätt ;)

I och med att en del av underhudsfettet fått ge vika så har man kunnat skönja en hel del konturer i musklerna och definitionen har helt klart blivit bättre. Är nöjd än så länge men det ska bli bättre!

Vill slå ett slag för den fotograf som ska dokumentera slutresultatet, den duktige Fredrik ”Fruckan” Karlsson. Klicka på namnet för att komma till hans hemsida.

Önskar er en fin vecka gott folk!

Vid dietstart. Bulkvikt

Nuvarande vikt

Form 2012-05-05

Träningsmusik

Musik har alltid varit viktigt i mitt liv. Ända sedan tidig ålder har det varit ett av mina absolut största intressen. Jag har lyssnat, recenserat och spelat själv. Musikens roll när det kommer till träningen är också obestridd. En medryckande och inspirerande låt kan lyfta ett tråkigt och segt träningspass och du kan få energin och motivationen till att prestera bättre.

Det är självklart individuellt vad man tycker är inspirerande musik och det finns egentligen inget rätt eller fel. Tycker du att Slipknot, Britney Spears eller en talskiva med Herman Lindqvist är inspirerande så kör på det som funkar för dig.

Det finns givetvis forskning i ämnet och när jag läste idrottsvetenskap på universitetet fick vi kunskap i vilken typ av musik som lämpade sig för olika typer av arbete. Föga förvånande lämpade sig dansmusik som House eller Techno (används det begreppet fortfarande) sig väl för konditionsträning, tyngre hårdrock för styrketräning och lugnare musik som exempelvis Enya till avslappning. Egentligen spelar det inte någon större roll vilken typ av musik det är så länge som det är rätt bpm. BPM är kort för Beats Per Minute och är något som förklarar hur snabbt tempot i musiken är. Tempot skall alltså vara snabbare för konditionsträning, tyngre för styrketräning och lugnare för avslappning.

Men så länge du hittar musik som inspirerar dig och du känner att det ger dig den där extra knuffen i träningen så är det bara att köra på.

Nedan finns några låtar som alltid funkar för mig. Nu pluggar jag i hörlurarna i iPhonen och beger mig mot gymmet.

Ha en fin helg gott folk! J

                                                                   Bodies

Biggest the best

                                                                      Number 1
                  

Vem vill vara som alla andra?

Vad man trivs med, vilka hobbys eller intressen man har är väldigt individuellt. Hur en person trivs med att spendera sin vardag kan variera otroligt mycket från en annan, huvudsaken är att man kan respektera varandra och att man får ut något av det man gör.

Personligen tränar jag för tillfället sex dagar i veckan. Every day is training day skulle man kunna säga. Det trivs jag med men det verkar vara något som sticker i ögat på vissa personer. Alla vi som tränar i en sådan här utsträckning råkar förr eller senare ut för sånt här. Folk som säger ”Måste du träna jämt?”, ”Kan du inte vara som vanligt folk?” It goes on and on and on…

Antar att det är någon form av jantelag. Man får fan inte vara annorlunda. Man ska inte tro att man är något. Om du vill parkera arslet i soffan efter arbetsdagen är det inget som berör mig, men gnäll inte på mig för att jag vill göra något annat! 

Men det här är egentligen något som alla dedikerade eller passionerade människor får uthärda, oavsett vad de sysslar med. Är du en duktig musiker så måste folk förstå att du behöver öva, repa eller spendera tid med bandkamrater och skriva låtar. Det tar tid att bli bra på något, det är inget man blir över en natt. Har du ett intresse som du verkligen brinner för och går in för det till 100 %, så kan du samtidigt ge dig fan på att det är någon som stör sig.

Men vet du vad? Skit i de där människorna. Småaktiga människor finns det gott om i världen. Omge dig istället med människor som är positiva, som skänker energi istället för suger ut den, som förstår dig men framförallt som respekterar dig för den du är. Det är människor som du min vän, som åstadkommer något med sitt liv, som producerar ett vackert musikstycke, som blir en duktig fotbolls eller hockeyspelare, en framstående konstnär eller ett föredöme för andra. Skitsnackarna kommer inte att ha någonting som gör dem värda att minnas.

Vem vill vara som alla andra? Var dig själv! 

   

Size matters

Det tråkiga med att gå på diet är att nedskärningen på kolhydrater som energikälla medföljer att man ofta tappar i styrka och storlek. Men man får se slutmålet som det viktiga. Många gånger kan en person tappa tio kilo men ändå se större ut efter dieten i och med att musklerna blir mer framträdande och definierade. ”Deff” används just för att beskriva den process som man går igenom då man sänker sitt energiintag och går ner i vikt med avsikt att göra musklerna mer definierade. Nu för tiden är ordet så pass vedertaget att det används (något felaktigt) av i princip alla som vill gå ner i vikt eller bantar. Dess motpol är ”bulk”, något som man oftast ägnar sig åt under vinterhalvåret. Under bulken går man upp i vikt, äter mer i avsikt att bli starkare och bygga så mycket muskler som möjligt. Resultatet blir då att man får en mer ”bulkig” fysik. Grundprincipen för viktökning eller minskning är egentligen otroligt simpel: Vill du gå upp i vikt så konsumera fler kalorier än du gör av med, vill du gå ner i vikt så gör av med fler kalorier än du stoppar i dig. Svårare än så är det inte.

Det är nog mest egot som får sig en törn när man inte längre klarar samma vikter som man gjorde under bulken, att man får ta hantlarna som är ett snäpp mindre. Personligen har jag alltid fått jobba hårdare för att komma upp i vikt än att bli av med den. Alla individer har en idealvikt som deras kropp strävar emot. Vissa väger mer eller mindre än andra. Min idealvikt är betydligt mindre än det jag väger nu så viktminskning är egentligen aldrig ett problem för mig. Jag tycker snarare att det är jobbigt att behöva äta mycket för att behålla vikten, så dieten än så länge har för mig bara varit skön J.

Vikten då. Själv är jag av den åsikt att man inte bör stirra sig blind på vågen. Titta dig i spegeln istället. Är du nöjd med vad du ser där spelar egentligen inte vikten någon som helst roll (om du inte tänkt tävla i någon specifik viktklass dvs.) Det är samma sak som jag brukar råda alla tjejer som viktnojar. Får väl skaffa lite pk-poäng också och understryka att det absolut viktigaste är att du är nöjd med dig själv oavsett hur du ser ut. Men är du hälsosam så mår du bättre, det är fördelen.

Light Weight

Ain´t nuthin´ to it but to do it!

Det var den oförliknelige Ronnie Coleman som yttrade de orden. Och visst fan är det så. Ett träningspass är ungefär 1/24 av din dag så sluta gnälla och ta dig till gymmet! Eller, det behöver inte vara gymmet, ta en promenad, spela tennis en timme eller gör det du mår bra av. Gnäll bara inte om att du inte har tid eller att du är missnöjd över formen, gör något åt det.

Den här veckan har gått riktigt fort. Besiktade Harleyn igår och nu stundar påskhelgen. Det blev rygg idag med Sonny och Mike. Ett bra pass och trots att jag slopat en del kolhydrater så hade jag större delen av styrkan kvar. Kosten ja, det kanske kan vara intressant att ta del av hur man lägger upp kosten för muskelbyggning. Kosten är en lika stor del, om inte större, än själva träningen. Utan rätt kost kommer du inte att se några resultat, eller åtminstone inte i närheten av vad du kunnat åstadkomma med adekvat kost. Jag försöker lägga mig kring 2-3g protein per kroppskilo, så för min del blir det cirka 200-300g protein per dag. Det kan vara svårt att få i sig genom vanlig kost så jag kompletterar med kosttillskott. Måltiden efter träningen är den viktigaste på dagen för mig så då brukar jag försöka äta något proteinrikt som kyckling, lax eller tonfisk.

En dag kan se ut ungefär såhär:

06:00 - Uppstigning. 250g kvarg, 2dl havregryn

09:00 - Gainer

12:00 – Lunch

15:00 – 250g kvarg, 2dl havregryn, frukt

16:00 – PWO (Pre work out- drink)

16:20 - Gympass

17:30 – Gainer efter träningspass

19:30 – Middag (Kyckling, biff, lax eller tonfisk)

22:00 – Proteindrink (kasein som är långsamtverkande protein)

22:30 - Läggdags

En arbetsdag det vill säga, är det en ledig dag så brukar jag ta sovmorgon ;)

Glad Påsk på er! Hoppas ni får en riktigt fin helg! J

Barn Av Vår Tid

Så skrev Nationalteatern på 70-talet. De växte upp i en tid då arbetarrörelsen var väldigt stark och progmusiken tog fart genom band som nämnda Nationalteatern och Hoola Bandoola band med Mikael Wiehe och Björn Afzelius i spetsen. Själv är jag född på 80-talet och växte upp med leksaker som He-Man, Action Force och Battle Beasts. Jag såg filmer med Arnold Schwarzenegger, Sylvester Stallone och Van Damme. Ni vet, actionhjältar som faktiskt såg ut att kunna sparka röv, inte som de bleka motsvarigheter som finns numera. Vem som skulle vinna i en fight mellan Rambo och… tja, Edward i Twilight, behöver vi väl knappast rösta om? Alla människor är på något vis präglade av sin uppväxt, på gott och ont, vare sig de vill erkänna det eller inte. Även om jag bara var ett yngel under 80-talet så är det decenniet som faller mig mest i smaken. Hårdrocken var som bäst då, filmerna, estetiken… ja, det mesta. Alla var på något vis lyckliga på 80-talet. Det var högkonjunktur och låg arbetslöshet. Mina favoritband åkte runt med stora scenshower som var larger than life. Jag fick själv aldrig chansen att se dem eftersom man bara var en parvel då men inspelningar från den tiden vittnar om storslagenheten. Allt var stort och mäktigt. Less is more var ett begrepp de inte höll med om. Sen kom 90-talet med lågkonjunktur, arbetslöshet och grunge. När det kommer till mitt intresse för styrketräning och min fascination för fysisk excellens, kan man säkerligen spåra viss påverkan till barndomens dagar och den tidsanda som rådde när jag växte upp. Vi är alla barn av vår tid antar jag.  

Chuck vare med er.

Ombyte förnöjer

Idag avslutade jag min provvecka på SATS-Färjestad. Inte för att jag funderar på att byta dit utan mest för att det är kul att träna på nya ställen ibland. Har man tränat på ett gym några år, fyra, fem dagar i veckan blir det tillslut så att man känner till varenda kvadratcentimeter i lokalen och även om det har sin charm och känns hemma, så är det kul med lite omväxling. Den största anledningen till veckan på SATS-Färjestad är dock att min gamle träningspolare Måsen kör där numera och att vi alltid tränar ruskigt bra tillsammans. Veckan där har lett till att jag fått stuva om en del i schemat för att matcha min vän. Träningen har den här veckan sett ut såhär:

Måndag - Bröst, Axlar

Tisdag – Lår, Vader

Onsdag – Mage, Crosstrainer

Torsdag – Vila

Fredag – Rygg

Lördag – Armar

Söndag – Powerwalk

Hela veckan har bjudit på riktigt bra träning och jag har haft en brutal träningsvärk efter nästintill varje pass. Känner idag fortfarande av benträningen i tisdags. Det är också så att musklerna lär sig att anpassa sig efter den belastning du utsätter dem för, därför krävs variation både när det gäller övningar och belastning för att chocka dem till att växa. Veckan på SATS har bjudit på en del nya maskiner och en ökad intensitet i och med träningskamraten, så musklerna har fått jobba på nya sätt, vilket resulterat i nämnda träningsvärk. Jag har genom mitt arbete också möjlighet att träna på SAK, atletklubben i Säffle, där jag kan smita ned och köra ett pass eller muskelgrupp lite extra när behov finns. Men även om ombyte förnöjer så bär det av tillbaks till BTB och polarna där igen på måndag. Dieten går bra, minus tre kilo i skrivandets stund.

Ha en fin helg träningsnarkomaner och festprissar! J

Armarna fick sitt idag

Mathias "Sixpack" Boström

En bra träningspartner är värd sin vikt i guld!

Vi har hört klyschorna förr: ”Ensam är stark”, ”Själv är bäste dräng” och ”Du är din egen lyckas smed” och det ligger givetvis något i det, men en riktigt bra träningspartner är ovärderlig när det kommer till gymträning.
En bra träningskompis är någon som pushar dig när du tror att du inte orkar mer, som motiverar dig när du är trött och sliten, som förmår dig att klara mer än du någonsin hade trott. Alla mina personbästa resultat har skett tillsammans med en bra träningspartner. Det är ytterst få människor som går in på gymmet, lägger sig under skivstången och maxar 180kg i bänk för första gången själva. Är man själv är chansen större att man fegar och kör på säkra kort. Man kör inte den där sista repetitionen för chansen finns att man blir liggandes med stången på bröstet och antingen får vicka av vikterna eller rulla 120kg över mer… låt oss säga ”känsliga” områden. Och news flash: det är den där sista repetitionen som får muskeln att växa.

Vi har alla varit med om att vikterna plötsligt känns 30 % lättare så fort kompisen bakom bara lägger händerna under stången, att man klarar två reps mer när han bara nuddar i vikten. När jag gjorde militärtjänst sa ett befäl: ”Ni klarar 50 % mer än ni själva tror och 80 % mer än er morsa tror!” Och det ligger det något i. Har du en bra träningspartner kan han eller hon locka fram de där sista procenten och få dig att uppnå stordåd. Men den mentala biten är precis lika viktig. De dagar man känner sig trött, sliten och helst bara vill lägga sig på soffan och glo på tv som alla andra, kan en bra träningspolare ta dig i kragen, släpa dig till gymmet och klämma ur dig ett riktigt bra pass. När han känner sig omotiverad gör du självklart detsamma för honom. Det är ett tagande och givande. Att man sedan har dubbelt så kul när man tränar med en kompis är bara en av otaliga fördelar.

Det här inlägget tillägnas alla fina vänner jag haft privilegiet att ha tränat med genom åren. Ni vet vilka ni är.



Jag och Vlade 2011 på KAK, där allt började en gång i tiden. 



And so it begins!

Då så, välkommen till min träningsblogg som kommer att följa min träning mars, april, maj fram till början av juni. Syftet med bloggen är egentligen att motivera mig själv till träningen och att ge mig chansen att skriva av mig lite, men är ni intresserade av träning och fitness så är ni välkomna att följa med på resan! Tanken är att jag successivt ska öka träningsbelastningen, styrketräningen och den kardiovaskulära träningen för att det sedan ska kulminera i en formtoppning som ska dokumenteras av en polare till mig som är fotograf. Det kommer att bli formbilder, träningsråd och upplägg samt någon enstaka film om bloggen tillåter det.

En kort presentation är väl på sin plats. Jag heter Johan och arbetar sedan fem år tillbaks som idrottslärare. Jag har sysslat med idrott i någon form hela mitt liv. Det började som för de flesta andra med fotboll och hockey, därefter gick jag vidare och prövade på så vitt skilda sporter som handboll, tennis, pingis, tävlingscyckling, aikido, ju-jutsu och karate. Kampsporten blev det som jag höll på längst med, totalt fjorton år. Efter militärtjänsten började jag styrketräna som komplement till kampsporten och det blev något jag minst sagt fastnade för. I maj har jag styrketränat i tolv år. Tiden går…

Till en början tränade jag styrka tre gånger i veckan och kampsport två till tre men sedan våren 2008 har fokus helt legat på styrketräningen och formandet av kroppen. Jag har gått från en lång och senig yngling på 79kg och 191cm till 105kg. Byggandet av kroppen är tillsammans med musiken mina klart starkaste intressen och jag har alltid fascinerats av vad man kan göra med sin kropp med rätt träning, kost och vilja.

Nåja, nog för i dag. Ha en fin träningshelg gott folk!